Författarbesök: Lisa Bjärbo
"Jag har pratat skrivande i den tjusigaste aula jag har sett"
Författaren Lisa Bjärbo var hos oss på Malmö latinskola den 10 oktober 2016. Först pratade hon skrivande inför flera klasser i aulan och sedan hade hon skrivarworkshop i biblioteket för frivilliga. På tåget hem skrev hon fint i sin blogg Onekligen om besöket:
Jag har varit på Malmö Latinskola och pratat skrivande i den tjusigaste aula jag någonsin sett, och sedan haft skrivverkstad i biblioteket med tjugo gymnasieelever. Det var så fint att titta ut över de som satt där när de berättade vad de hette och hur mycket de brukade skriva och känna att här, i den här gruppen, hade jag kunnat (velat) sitta som sjuttonåring också, och säga exakt samma.
"Jag skriver rätt mycket, dagbok och så, dikter."
Only att de här var ungefär tio gånger smartare och hade kommit hundra gånger längre i sitt skrivande än jag hade när jag var så gammal, för de frågade saker som "hur hittar man sin röst?" Herregud. Det händer att jag får känslan av att vilja byta plats med dem. Putta upp sjuttonåringarna längst fram och sätta mig själv i publiken istället, och låta dem lära mig allt de vet.
Det enda som möjligen skiljer mig från dem är tjugo års nötande mot tangentbordet, tjugo års läsning med huvudet inställt på härm.
Författaren Lisa Bjärbo var hos oss på Malmö latinskola den 10 oktober 2016. Först pratade hon skrivande inför flera klasser i aulan och sedan hade hon skrivarworkshop i biblioteket för frivilliga. På tåget hem skrev hon fint i sin blogg Onekligen om besöket:
Jag har varit på Malmö Latinskola och pratat skrivande i den tjusigaste aula jag någonsin sett, och sedan haft skrivverkstad i biblioteket med tjugo gymnasieelever. Det var så fint att titta ut över de som satt där när de berättade vad de hette och hur mycket de brukade skriva och känna att här, i den här gruppen, hade jag kunnat (velat) sitta som sjuttonåring också, och säga exakt samma.
"Jag skriver rätt mycket, dagbok och så, dikter."
Only att de här var ungefär tio gånger smartare och hade kommit hundra gånger längre i sitt skrivande än jag hade när jag var så gammal, för de frågade saker som "hur hittar man sin röst?" Herregud. Det händer att jag får känslan av att vilja byta plats med dem. Putta upp sjuttonåringarna längst fram och sätta mig själv i publiken istället, och låta dem lära mig allt de vet.
Det enda som möjligen skiljer mig från dem är tjugo års nötande mot tangentbordet, tjugo års läsning med huvudet inställt på härm.
Upplagt av Anonym
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar