måndag 16 januari 2017

Bokcirkeln på Bokens Dag 2016

Bokcirkeln läste under höstterminen boken Jag var precis som du och fick sedan chansen att delta i Bokens dag, där vi gjorde en intervju med författaren Negra Efendić.
Malmö Latinskolas bokcirkel träffas några måndagar i månaden i skolbiblioteket för att diskutera böcker vi läser. Elever från hela skolan deltar för att diskutera olika ämnen som har med böckerna att göra. Under höstterminen fick bokcirkeln chansen att delta i Bokens dag – ett evenemang som Sydsvenskan och Malmö opera arrangerade. En upplevelse vi sent kommer att glömma, det är hur Bokens dag bäst kan beskrivas. “Ni sänker medelåldern” – en mening vi hörde ett antal gånger under dagen. Någonting som både gladde oss och som väckte förundran. Vad är det som stoppar ungdomar från att gå på någonting så informativt och spännande som Bokens dag? Kanske beror det på att det inte riktigt är vi som är målgruppen eller beror det på något helt annat. Spännande var det i alla fall och det finns hopp om att ni kommer vilja ta del av detta nästa gång.
Under dagens gång upplever vi sex olika föreläsningar med annorlunda ämnen. Allt från böcker om äkta amerikanska jeans till romaner ur en hunds perspektiv. Den mest känslofyllda föreläsningen hölls av Negra Efendić, författaren till den självbiografiska reportageboken Jag var precis som du och en journalist med det stora journalistpriset i bakfickan. Jag var precis som du är en bok som handlar om Efendićs egen resa från forna Jugoslavien till Sverige med inslag av hur omvärlden såg på invandring. I boken blir det tydligt att det finns stora likheter mellan samtidens flyktingkris och hennes egen resa. Under höstterminen läste bokcirkeln Efendićs bok och tillsammans formulerade vi ett antal frågor som vi fick ställa till henne på Bokens dag. Här följer vår intervju om boken och hennes bakgrund.

Ett land är dess människors historia. Ett land är dess människor.

Varför bestämde du dig för att skriva Jag var precis som du?

År 2013 höll Svenskarnas parti en demonstration i Jönköping. Deras nazism väckte tankar inom mig om vad jag varit med om och därför åkte jag tillbaka till Huskvarna för att få tag på information till ett reportage. Reportaget publicerades i Svenska dagbladet och inte långt efter hörde ett förlag av sig. De ville att jag skulle skriva en bok om mina upplevelser. Det gick ett år utan att jag skrev någonting. Förlaget blev såklart irriterade på mig men jag var inte mentalt redo för den resan. Jag orkade inte med det, det kändes helt enkelt för jobbigt att skriva.
Hur mycket av boken är verkligt, respektive fiktivt?
Ingenting är fiktivt. Allt är sant men jag har gjort research på det i boken som jag inte upplevde själv. Jag har tagit informationen från dokument och vittnesmål.
Hur kändes det att gå igenom och analysera sitt förflutna?
Jag drog mig för att skriva om vissa händelser i boken men jag tror att det var en fördel att ha bakgrund som journalist eftersom jag vet att en historia aldrig kan vara komplett utan varenda detalj. En händelse som var svår att skriva om och som gav mig väldigt dåligt samvete, var när jag som tonåring tvingade min mamma att byta om inför föräldramötet eftersom hon inte passade in. Jag skämdes så över att skriva om det men ändå visste jag att jag var tvungen att skriva om det i boken.
Har du försökt söka upp och få kontakt med dina gamla vänner från Forna Jugoslavien?
Jag har haft kontakt med mina gamla klasskompisar från Bosnien på Facebook. Medan jag skrev boken upptäckte jag att jag inte var vän med någon av mina gamla klasskompisar från Serbien och tyckte att det var konstigt. Tyvärr finns det fortfarande mycket outtalat mellan oss.
Hur uppfattar du flyktingkrisen som existerar i nutiden gentemot den du upplevde?
En stor skillnad är att fler kom till Sverige i höstas och även hur stort engagemanget i svenska samhället ser ut nu. Det finns ett helt annat integrationsarbete och en helt annan gemenskap än när jag kom hit. Förutom det så finns det inte så många skillnader. Trots allt är vi människor inte så olika. De som flyr är bara vanliga människor som har lämnat allt de äger.
Vi läste “Jag var precis som du” i Malmö Latins bokcirkel och vi diskuterade intressanta frågor runt boken. Var det en sådan effekt du ville att boken skulle ha?
Ja, verkligen. Det här är den bästa belöningen. Det är det här som gör mig glad över att jag inte gav upp om boken. Jag ville berätta en historia om de som lämnat hela liv bakom sig. Det är helt vanligt folk. Vi är inte så olika, vi människor. Vi är ganska lika.
Vad är den största lärdomen du har fått av att skriva din bok?
Boken är min själ och mina känslor till 100 %. Den här boken är jag. Det har varit jättejobbigt att vara annorlunda. Att vara en tonåring från Bosnien och samtidigt gilla Kent och poesi. Jag minns händelserna i boken som ett barn och det är därför den är skriven ur ett barns perspektiv. Jag drömde mardrömmar över att folk skulle vara kritiska till det och inte gilla boken, men det var det enda sättet jag kunde skriva boken på för att det skulle bli trovärdigt.  Det behövdes för att skapa en trovärdig bild. Det fick helt enkelt bära eller brista. Därför blev jag väldigt glatt överraskad över uppmärksamheten som boken har fått.
Under en diskussion i bokcirkeln upptäckte vi att majoriteten av oss aldrig läst om kriget i forna Jugoslavien. Hur känner du inför detta?
Ett land är dess människors historia. Ett land är dess människor. Jag tycker att det är viktigt att öka kunskapen och lära sig av varandra. Det jag har varit med om borde inte glömmas bort.

En intervju skriven av Amanda Sköld och Emma Svensson.
Stort tack till Negra Efendić, Sydsvenskan och Malmö Opera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar