Måndagen den 25 september träffar elever på Malmö Latinskola författaren Susanna Alakoski.

Susanna Alakoski är född i Finland, men uppvuxen i Skåne. Hon är socionom och genusvetare, och har bland annat jobbat på fiskfabrik, som flyktingsamordnare och med politik på riksnivå.

2006 debuterade hon med romanen Svinalängorna, 2006, som vann Augustpriset samma år. Boken har blivit både film och teaterföreställning.

Hon har också givit ut flera antologier och behandlat ämnen som fattigdom och missbruk i böckerna Oktober i fattigsverige och April i anhörigsverige. 2011 debuterade Susanna Alakoski som barnboksförfattare med Dagens Harri, första delen i en trilogi.

HU15, det vill säga den vinnande klassen i Läskampen 2017, har nu bestämt vilken skola Malmö latin ska utmana i nästa års Läskamp.


Den skola vi utmanar är...
Vi hoppas att ni, St Petri, är villiga att anta utmaningen. På återhörande vårterminen 2018 :). 

Ps, andra skolor är såklart välkomna att haka på Läskampen. Mer info kommer VT 2018.

Vi fikar och tipsar varandra om bra böcker att läsa i sommar. Det blir även tillverkning av pins samt lite högläsning. Ta gärna med dig din favoritbok eller en bok du vill tipsa andra om helt enkelt. Alla välkomna! Vi ses på skolgården (soligt och varmt) eller i biblioteket (regn eller kallt).

Anmäl dig gärna i FB-eventet.

I min högra hand höll jag Kazams huvud. De där låna fina öronen, de vidöppna kaninögonen... Enbart huvudet. Ingen kropp. Enbart huvudet och en otrolig massa blod. 

Ur Goda intentioner av Etkar Keret.

Den tionde maj tillkännagavs vinnarna i tävlingen “Jag skriver i dina ord”, och då var Lisa Quartey på plats i Göteborg för att ta emot andrapriset. Hon deltog i tävlingen med diktsviten Hägerhimmel.

 I författarcentrums tävling “Jag skriver i dina ord” stod såväl läsandet som skrivandet i centrum. Själva tävlingen gick ut på att skriva en text som inspirerades av eller utgick från en dikt eller en låttext.
– Den bok som jag framför allt utgick från var Inger Christensens diktsamling Alfabet som jag läst och älskat, men också ifrån Ida Börjels diktsamling Ma som är en parafras på Christensens bok.

Lisas tävlingsbidrag Hägerhimmel är en diktsvit bestående av elva dikter som förhåller sig till Christensens och Börjels verk på ett fritt men kärleksfullt sätt. Lisas skrivprocess började dock inte alls med viljan att vara med i en tävling.
– När jag hade läst båda böckerna och sett hur Börjel skrivit sin bok utifrån Christensens började jag instinktivt att göra samma sak. I den första raden i Hägerhimmel finns spår av både Alfabet och Ma. Jag började i mars och skrev i ett flöde.

I Alfabet återkommer och upprepas ordet “finns” som ett mantra, i Börjels Ma fungerar ordet “fanns” på samma sätt. Dessa återkommande verb skapar tillsammans med den uppräknande formen där saker och företeelser nämns en särpräglad rytm och en stil. Det känns som att Alfabet och Ma är syskon. Och med Lisas Hägerhimmel har nu familjen utökats ytterligare.
– Jag kände väldigt mycket för Alfabet och råkade ha papper och penna till hands. Steget från läsande till skrivande var väldigt kort och det kändes som att “så här kan jag också skriva”. Skrivande var en konsekvens av läsningen. Jag ville svara på det jag läst och liksom vara del i ett samtal med de andra författarna.

I juryns motivering till andrapriset skriver de: “Med nerv i rytmen och mogenhet i språket går författaren i Inger Christensens fotspår och skriver fram sin egen stil”, och Hägerhimmel är knappast det sista steget Lisa kommer ta på litteraturens väg. I höst ska hon läsa litteraturvetenskap och det är inget tvivel om att hon också kommer fortsätta att skriva.
– Placeringen i tävlingen har känts lite som ett kvitto på att jag är bra på det här.
Och även om Lisa ogärna vill låsa sig vid ett särskilt yrke eller livsbana får det ordet författare att kännas lite mindre främmande.

FYRA KORTA
Egna böcker eller låna? Svår fråga. Jag älskar att äga böcker, men skulle aldrig klara mig utan att låna. Får man säga båda?
Pocket, inbunden eller e-bok? Inbunden.
Vilken bok skulle du själv ha velat skriva? Lighthousekeeping (på svenska Fyrväktaren) av Jeanette Winterson. För att den är så fruktansvärt bra.
Vilken bok skulle du ta med dig till en öde ö? Maken av Gunbritt Sundström. Det är en ganska tjock bok och dessutom både väldigt bra och väldigt smart.

- Hur känns det?
Han såg på mig länge innan han svarade.
-Det känns som att jag håller på och brinner upp inifrån. Och som att jag är ensam i hela världen när det händer. 

Ur Den flygande mannen av Johan Ring

#latinläser sade "läs", och eleverna läste ...

I april gick för första året tävlingen #Läskampen av stapeln. Under knappt tre veckor tävlade skolans elever mot varandra i att klassvis utföra och fotografera av så många läsuppdrag som möjligt. Ett uppdrag kunde vara till exempel "läs en tysk poet i en trappa" eller läs en historisk roman för en staty", och ju fler uppdrag en klass utförde, desto fler poäng samlade de ihop.

Under hashtaggen #latinläser samlades mängder av foton och filmer med elever som läste allt ifrån självbiografier och essäsamlingar till dystopier och finska barnböcker. Många möten med böcker ägde rum, och förhoppningsvis också en och annan läsupplevelse!

Som en del i vårt firande av Världsbokdagen utförde elever och personal på skolan bokattacker i klasser som anmält sitt intresse.

Johanna och Lisa utförde dagens första bokattack. Boken som klassen ESTEV attackerades med var Maken av Gun-Britt Sundström.

ES15A får besök av Maria Green som läser ur Konsten att ha sjukt låga färväntningar.

ES16F har fått bokattack av Gabriella som läste ur Alice Munros För mycket lycka.

ES15B fick besök av Linnéa som läser ur Det ligger något i vad man säger.

Roy och Kasper attackerade både Storkören och NA14. Böckerna de läste ur var I väntan på Godot respektive Min pappa Ann-Christine.

Såhär lät det när Roy läste ur I väntan på Godot för Storkören i Gamla aulan:

En kan möta en text genom att läsa den ...

Malmö litteraturfestival bjöd in till bokklubbsträff, så vi var förstås där och pratade om Trump vs 1984 samt utvann poesi av några sidor ur boken. Hurra för de veganska våfflorna som bjöds till litteraturen!

Alla tyckte att boken var väldigt bra! En av oss sa så här och fick medhåll:

"När jag läste boken tänkte jag att det var ett absurt samhälle som beskrevs, men när vi diskuterade tillsammans fick jag syn på hur lik vår samtid är!"

Vi pratade mycket om likheterna med vårt samhälle under våra diskussioner. Till exempel att vi i stort sett köper vår egen teleskärm genom att vi har mobiler, och att vi frivilligt lägger upp bilder och uppdateringar om vad vi gör och var vi är. I boken är ju teleskärmen något som folk är tvingade att ha, och övervakningen är någonting man inte kan välja.

Vi tyckte också att världen i 1984 är otroligt genomtänkt och att författaren verkar kunna svara på alla frågor man skulle kunna ställa om den. Vi imponeras av att han till och med har hittat på ett eget språk som används i 1984-samhället.

Slutligen blev vi överraskade av hur våldsam och obehaglig boken är. Nästan som en skräckbok fast att den aldrig omnämns som en sådan. Det är flera situationer som kretsar kring våld som utövas inför tysta vittnen, som är för rädda och förtryckta för att agera mot våldsmakaren. Detta kopplade vi till hur vi ser människor fara illa i andra delar av världen och på våra egna gator, men ofta inte gör något åt det. Vi är nog inte rädda men snarare uppgivna inför att vi inte vet hur vi ska kunna göra någon skillnad.